Blog Image

Anettes Omvårdnad

Livet, omvårdnaden och tankarna

Att vara mitt i livet och aldrig bli färdig


Omvårdnaden är mitt specialområde finns alltid mer att lära


Tankarna om hur allt ska vara, upplevas och göras de förändras ständigt

Tankar på Palliativ vård

omvårdnaden Posted on Mon, September 22, 2014 17:17:16

När någon dör i hög
ålder innebär det oftast att vederbörande i de allra flesta fall har någon
erfarenhet av döden i någon form och om hur den kan se ut. Död i hög ålder är
också oftast en död som går i ett långsamt förlopp och det är också svårt för
alla inblandande att avgöra var brytpunkten är. Den äldre personen har också
ofta olika sjukdomar, besvär och krämpor vilket då medför att bedömningen om
var den sista fasen i livet är kan vara svår att se. Vårdpersonal har svårt med
detta avgörande och då kan det förstås hur svårt det kan vara att acceptera
avgörandet för närstående. Begreppet vård i livets slutskede omfattar även
själva döendet. Denna vård syftar till dels att aktivt göra något exempelvis
lindra symtom som illamående men dels att inte göra något vilket exempelvis kan
vara att avstå från insatser vilket kan vara oerhört svårt för närstående att
ta till sig.

Det finns också
dokumenterat att självbestämmande inte alltid är det högsta värdet i döendet
utan viktigare kan vara att ingå i ett sammanhang och att vara innesluten i en
hjälpande relation. Att bli sedd, bekräftad och att få omtanke från de som man
har närmast är mycket viktigt och att inte relationer skjuts i bakgrunden av
vårdpersonal.

Fokus för vård i
livets slutskede torde vara att skydda och bevara det som för den döende är en
upplevelse av ett så gott liv som möjligt intill slutet. Därefter upplevelsen
av en god död.

Äldres döende behöver
inte alltid vara traumatiskt och ångestfyllt, den äldre kan ha uppfattningen av
att hon levt tillräckligt länge och kan till och med se fram mot döden utan
ångest eller depression vilket jag identifierat hos många som jag vårdat. Den amerikanske psykiatrikern och tanatologen
Avery D. Weisman beskriver tidpunkt för upplevelsen av att vara döende. Den kan
vara för tidig, rätt tidpunkt och försent. Detta har inget med åldern att göra
utan beskriver snarare hur den döende gör sitt eget bokslut och har accepterat
och försonats med situationen. Han beskriver vidare att människan i livets
slutskede trots närheten till döden kan uppleva mening, sammanhang och god
livskvalitet, innebärande att den sista delen av livet trots alla svårigheter
kan vara meningsfull och utvecklande.

Vi kan också ur ett
utvecklingsperspektiv se döden som det sista steget och den slutliga livskrisen
i en normal utveckling. Och här får då individens levda liv och tidigare
livskriser betydelse för hur döden kommer att upplevas. Det är därför mycket
viktigt att ha kunskaper om faktorer som styr upplevelsen den sista tiden i livet
så att jag som specialistsjuksköterska mot äldre kan stödja en upplevelse av
gott liv ända fram till slutet.

Läser i ”dagens medicin
debatt 130314” om att den palliativa vården är den moderna ättestupan och jag blir
lite provocerad. Där säger de att istället för att möta den äldre och ofta
sjuka sköra individen så förkortas kostnader och vårdköer vilket ger
bristfällig kontinuitet och ökar då kostnaderna för samhället. Många äldre dör
i förtid och detta skulle då i och för sig te sig ekonomiskt lönsamt åtminstone
på kort sikt. Det är inte den typen av vård vi vill se i ett högteknologiskt
Sverige. Vad är moralen bakom detta? Att lindra lidande och ge tröst är mitt
motto och att ge god livskvalitet så att man orkar dö är för mig ett självklart
förhållningsätt. Jag vill påstå att vi i äldrevården både kan se till att
bibehållen värdighet upplevs i väntan på döden av de äldre och att vi dessutom
har förmågan att sålla vad som kan botas. Men jag undrar också stilla var går
gränsen för att tycka det är okey att döden går fort, inte vid 40 men vid 73?
Eller kanske 81? Här finns ett hål att fylla för en specialistsjuksköterska mot
äldre.

Snart är det vår igen!



Vad kostar förlorad värdighet?

omvårdnaden Posted on Thu, May 15, 2014 16:42:06

Vad kostar förlorad värdighet?

Då den äldre generationen ökar i antal
måste vården svara an på kravet med fler sjuksköterskor som har kunskap om den
äldre individen relaterat sitt sammanhang. De äldre har ofta många olika
sjukdomar. Många äldre har dessutom problem med att hålla urinen vilket kan
bero på att kroppen blivit försvagad på ett eller annat sätt, hormoner som ger
sköra slemhinnor men ibland kan urininkontinensen vara ett kamouflerat symtom
på annan sjukdom.

Äldre individer på särskilt boende är
ofta en grupp individer som har ett komplext behov, de är multisjuka och har av
olika anledningar stora behov av andra i sin vardag. Det finns belagt att just
de har svårt med upprätthållande av socialt umgänge ofta beroende på att de är
rädda för att lukt eller läckage ska uppstå från inkontinensskydd de bär vilket
kan leda till att den äldre individen isolerar sig. Urininkontinensskydd som används
skrivs ofta ut slentrianmässigt och de är heller inte alltid individuellt
utprovade vilket får till följd att individen inte får sitt problem utrett och
hörsammat vilket ger onödigt lidande för individen och det kostar också mycket
pengar för samhället.

Upplevelsen av att förlorat något göra att
upplevelsen av att den egna dignitet och människovärde försvinner tillsammans
med förmågan att hålla sin urin vilket får till följd att den enskilda
individen ger ett sken av att ha givit upp. Det är ingen idé att delta i olika
sammanhang längre och heller inte ens deltagande i själva livet inger någon
mening. Det kan tyckas vara drastiskt och i detta sammanhang uppseendeväckande
men inte desto mindre är det så som vissa av de äldre individerna säger sig
uppleva det. Det kan ha grund i att individen är ensam eller upplever sig vara
ensam i sin situation och att vederbörande heller inte hittar någon att grunna
med. Även om den äldre säger sig inte uppleva behovet av det eller absolut inte
vill det så kan det undras ”om och när och så fall varför” detta grundläggande
behov lämnar individen? Här har de ledande och beslutande i omvårdnaden ett
mycket stort ansvar som vilar på individnivå och samhällsnivå. Att ta del av
den äldres tankar och kanske finnas till förfogande för grunnande i till
exempel samtalsgrupper skulle kanske vara ett alternativ och samhället måste då
också ta sitt ansvar och se till att det finns personal för att också ta hand
om den existentiella omvårdanden.

Konsekvensen av att en individ inte
interagerar med andra i sin närhet blir att vederbörande inte upplever sig ha
något att säga till om i sak ej heller att den egna tanken spelar så stor roll
i varje fall inte för andra i omgivningen. Den egna och privata reflektionen
uteblir eller visas åtminstone inte. Det kan antas att det sker för att inte
individen ska bli ytterligare sårad.
Följden blir att utanförskap upplevs av den äldre och att livet socialt
sett upplevs som slut. Den äldre individen ses som deprimerad av sjukvården
bland annat och blir därmed behandlad med läkemedel mot depression eller
läkemedel som är rogivande vilka alla kan ge ökad risk för både fall och
malnutrition.

Grundläggande
kan tyckas vara att den äldre individen har inkontinensskydd som är avpassat
till sin egen inkontinens och anpassat individuellt vilket inte verkar ske i så
stor utsträckning i dag. Här kan stora pengar sparas både på kostnader för
skydd som skrivs ut slentrianmässigt och läkarbesök/mediciner då den äldre
individen upplever nedstämdhet och upplevs behövas lugnas. Och tänk om den
upplevda livskvaliteten och värdigheten som då med högsta sannolikhet skulle
öka för individen också kunde räknas om i kronor och i ören?

Anette
Hultberg, leg specialistsjuksköterska



Pedagog?

omvårdnaden Posted on Tue, April 16, 2013 15:37:34

Nu har över trettio stycken studenter gått med mig som handledare i sina sista terminerna i deras sjuksköterskeutbildning sedan 2009 hösten. Undrar om jag är pedagog?



Vi älskar vårt arbete

omvårdnaden Posted on Thu, April 04, 2013 15:27:37

Han var mitt norr, mitt söder, mitt väst och öst,

min arbetsvecka och
min söndagströst,
min dag, min afton, mitt tal, min sång;
jag visste inte att kärleken skulle ta slut en gång.

Stjärnorna behövs inte; blås ut varenda en.
Montera ner molnen och ta isär solen sen,
sopa ren skogen och töm haven på deras innehåll;

ty från och med nu
spelar ingenting mer någon roll.

Wystan Hugh Auden,
1907-1973



Etikansökan: Upplevelse av livskvalitet och värdighet hos äldre med urininkontinens

omvårdnaden Posted on Thu, April 04, 2013 14:50:03

Del av etikansökan till mitt magisterarbetet:

Sammanfattning av
projektarbetet:

Äldre har oftast flera olika hälsoproblem. Urininkontinens är ett av dessa. Problemet glöms oftast bort av vårdpersonal, negligeras, det pratas inte om det och den äldre individen tycker ofta att problemet är genant. De är rädda att gå ut då de oroar sig att det luktar eller ska läcka bland andra och det får till följd att de isoleras sig. Att upprätthålla sociala relationer och samvaro för den äldre är också viktigt för både upplevd värdighet och livskvalitet. Även om problemet sällan leder till döden så påverkar det oftast livskvalitet och upplevd värdighet mycket negativt. Tyvärr är det också så att många av de äldre inte söker vård för sitt inkontinensproblem då det är svårt att prata om det och upplevs tabu. Problemet hade kanske kunna enkelt avhjälpas med omvårdnadsinterventioner.

Relation till deltagare:

Ingen
av respondenterna är beroende av forskaren som sjuksköterska. Då forskaren
själv arbetar som sjuksköterska i området där forskningen ska bedrivas så
kommer urvalet av patienter inte tas bland de som forskaren ansvarar för.

Risk – nytta:

Risken
kan vara att patienterna känner sig tvingade att vara med i studien pga av att
de behöver vård och att de känner utövad makt. Risken kan elimineras med
information.

Nytta
blir på individnivå att enkla omvårdnadsåtgärder kan minska risk för sämre
livskvalitet och sämre upplevd värdighet R/T Inkontinens och på samhällsnivå
att stora pengar kan sparas på kostnader för skydd som skrivs ut
slentrianmässigt och läkarbesök/mediciner för upplevd nedstämdhet

Hur tillgodoses
informationskravet?

Alla
inblandade får skriftlig och muntlig information om studiens syfte och om att
de inte behöver delta. Se bilaga 2

Hur tillgodoses
samtyckeskravet?

Alla
deltagare ger sitt muntliga samtycke till inblandning i studien och får god
muntlig samt skriftlig information om att de kan om de vill dra tillbaka sin
medverkan.

Hur tillgodoses
konfidentialitetskravet?

Inga
personuppgifter finns lagrade om deltagarna som kan sammankopplas med
forskarens uppsats. Ingen i studien kan identifieras av annan än forskaren
själv. Alla banduppgifter raderas då analyser är färdiga och uppsatsen är
godkänd.

Hur tillgodoses
nyttjandekravet?

Nyttjandekravet
innebär att fakta som samlats in om respondenterna enbart får användas till den
forskning som man ämnar utföra. Uppgifterna får alltså inte användas för
kommersiellt bruk. Detta krav uppfylls av forskaren då inspelade intervjuer och
ev transkriberingar kommer att raderas efter uppsatsen är klar.

För
att vara säkra på att inte kränka respondenterna och att inte få dem att känna
sig utelämnade är forskaren noga med att inte fördjupa sig i delar som är
känsliga för dem genom att inte fördjupa sig i frågeställningar under intervjun
om saker som inte rör uppsatsens problemformuleringar.



Vad är värdighet?

omvårdnaden Posted on Mon, February 11, 2013 15:29:37

Värdighet är definierat som självaktning eller
stolthet. Ordet är dock inte absolut avgränsat. Det är dessutom relativt –
värdighet mot sig själv så kallad egoistisk värdighet är raka motsatsen till
värdighet gentemot andra kallad altruistisk värdighet. Värdighet i allmänhet,
om inget annat anges, refererar dock främst till altruistisk värdighet, då det
oftast handlar om en person relativt sin omgivning. En person är
alltid värdefull gentemot sig själv. Värdighet är att få
leva självalt ända fram till döden. Värdighet är att få behålla sin identitet,
sin historia, sina levnadsvanor så länge som möjligt. Det kan också inrymma social
samvaro med likasinnade, frisk luft, mat vilken vederbörande tycker om, att
kunna påverka sitt liv betraktar säkert de flesta som grundläggande värden. Att
inte bli försvagad och passiverad utan stärkt när ens egen kraft tryter anses
också vara viktigt. Likaså att bli stärkt när det gäller identitet,
självständighet, funktion, och hälsa och inte bli betraktad som en del i ett
kollektiv, där alla betraktas och behandlas lika.

Människovärdet handlar
om en grundläggande värdighet som alla personer har på grund av att de är
människor. Den kan ej förloras utan är konstant i människans liv. Eftersom det
inte finns någon gradering av denna typ av värdighet medför det att alla
människor är jämlika i avseende till värdigheten. När det gäller de mänskliga
rättigheterna måste därför alla människor behandlas med samma respekt utifrån
detta. Mot bakgrund av allas lika människovärde får ingen människa
behandlas med mindre respekt än någon annan vad avser dessa basala rättigheter.
Detta gäller oavsett ras, kön och ålder.



Låt patienten själv välja

omvårdnaden Posted on Mon, February 11, 2013 15:24:53

Om
patienten själv fick välja skulle han vända sig till de
sjuksköterskor och söka den typ av hjälp som de
på grund av disciplinära och erfarenhetsmässiga kunskap kunde ge. Man kan då säga att då patienten har möjlighet så väljer
denna att vända sig till den sjuksköterska som har mest kunskap om det som
patienten lider av. Om vi tittar på omvårdnad som den vore att ge
människan större välmående alltså det som går utöver hälsa så blir hälsan en resurs för
människors livskvalitet. Om vi acceptera
detta som begrepp lämnar vi som specialistsjuksköterskor till patienten att se sina mål som
utökad livskvalitet redan då de söker vård. Viktigt är att då förstå att med
ökat välmående (ökad livskvalitet) som mål för omvårdnad
ger ökat utrymme för den typ av vård som utförs i vidare bemärkelse till individer, familjer och samhällen. Patienten ser då till omvårdnadskompetens (och experter) på grund av den kunskapsbas som sjuksköterskan
arbetar mot ger också förväntningar om att sjuksköterskan hjälper dem att röra sig mot sina mål på
det mest ändamålsenliga och
effektiva sättet.

Förmågan att skapa en analys som ger ett
förändrat synsätt på de äldre i deras vardag, i praktik och etisk vinkel,
kräver expertkunskap och kan då skapa nya möjligheter. Följaktligen kräver en
aktiv reflektion åtgärder för att dessa kan karaktäriseras som allmänna. Flera
allmänna åtgärder innebär val om att veta när ett visst val är bäst och denna
praktiska visdom som kännetecknar avancerat vetande utvecklas med ökad kunskap.
Problemlösning och kritiskt tänkande inom den avancerade praktiken jämfört med
sakkunnig praxis kräver en större tillgång till både teoretiska kunskaper och
kunskaper om hur den utvecklas med och till en större kunskap. Med kunskaper om
den äldres behov som gör mig till specialist kan jag förhoppningsvis hjälpa den
äldre patienten att själv formulera sina mål och jag kan lotsa denne genom alla
åtgärder som leder till målet som också det ger ökad livskvalitet vilket också
uttrycks i mitt åliggande och enligt min värdegrund.



Vi kommer alla att bli äldre!!

omvårdnaden Posted on Mon, February 11, 2013 15:13:29

Patienter vänder sig till sjuksköterskor och söker den typ av hjälp som de på grund av disciplinära och erfarenhetsmässiga kunskap kan ge. Man kan då säga att då patienten har möjlighet så väljer denna att vändas sig till den sjuksköterska som har mest kunskap om det som patienten lider av. Om vi tittar på omvårdnad som den vore att ge människan större välmående alltså det som går utöver hälsa så blir hälsan en resurs för människors livskvalitet. Om vi acceptera detta som begrepp lämnar vi som specialistsjuksköterskor till patient att se sina mål som utökad livskvalitet redan då de söker vård. Viktigt är att då förstå att med ökat välmående (ökad livskvalitet) som mål för omvårdnad ger ökat utrymme för den typ av vård som utförs i vidare bemärkelse till individer, familjer och samhällen. Patienten ser då till omvårdnadskompetens (och experter) på grund av den kunskapsbas som sjuksköterskan arbetar mot ger också förväntningar om att sjuksköterskan hjälper dem att röra sig mot sina mål på det mest ändamålsenliga och effektiva sättet

Fortfarande, trots att det är 2012, så kan man i detta samhälle klart se olika prioritetsgrupper och hierarki och i ordning. Här kommer äldre långt ner på skalan och det gäller i alla sammanhang, inte minst i vårdkedjan. Alla säger att de har ett holistiskt tänkande och tänker utefter grundläggande etiska aspekter, allas lika värde. Men det kan vi inte säga då det gäller vården av äldre. Vi ser på alla geriatriska specialiteter och vårdplatser som fanns förr, där har det till och med minskat väsentligt. Är någon gammal och dessutom sjuk blir det värre, multisjuk ja då är man illa ute. Är du äldre och är dement så kan du kanske få ett bra äldreboende med demensavdelning och där är det möjligt att det finns omsorgspersonal som har erfarenhet och lite vidareutbildning. Men om den äldre är dement och har något psykiatrisk diagnos då finns vederbörande inte ens och i vårdkedjan existerar vederbörande absolut inte vilket innebär att de ingen hjälp får. Naturligtvis vet jag att jag generaliserar och att det finns välsignade möjligheter ibland och på vissa platser, men i det stora hela tycker jag att det ser ut så här.

Förmågan att skapa en sådan analys som ger ett förändrat synsätt på de äldre i deras vardag, i praktik och etisk vinkel, kräver expertkunskap och kan då skapa nya möjligheter. Således kräver en aktiv reflektion som ger åtgärder dessa kan karaktäriseras som allmänt bruk. Allmänt bruk innebär val om att veta när ett visst val är bäst och denna praktiska visdom som kännetecknar avancerat vetande utvecklas med ökad kunskap. Problemlösning och kritiskt tänkande inom den avancerade praktiken jämfört med sakkunnig praxis kräver en större tillgång till både teoretiska kunskaper och kunskaper om den utvecklas med och till en större kunskap. Med kunskaper om den äldres behov som gör mig till specialist kan jag förhoppningsvis hjälpa den äldre patienten att själv formulera sina mål och jag kan lotsa denne genom alla åtgärder som leder till målet som också det ger ökad livskvalitet.



Next »