Anettes Omvårdnad

Man vet vad man har men inte vad man får. Livet har alltid
några överraskningar på gång speciellt då man minst väntar det. Att vet vad man
har är lycka, härligt och skönt. Vanas makt är stor. Man kan välja att ha det
så och man vet alltid vad man går till och vad man går ifrån. Kan jag vara lojal
och illojal? Kamrat och konkurrent? Jag vill ha mer tålamod och vara mer stilla
och tillfreds med tillvaron som den är!

Om jag bara smakar
på kakan har jag den då kvar?

Solen skiner och bara några minusgrader. Helt
underbart att vara ute några timmar om det än är enbart för att skotta snö! Idag,
igår och som alltid är det mycket runt omkring mig. Jobbet tar naturligtvis stor
del av livet precis som det ska. Att få vara nära andra som tycker att jag kan
ge dem något de saknat och lindra deras lidande är något väldigt sort och jag känner
mig ödmjuk.

Att ta en magisterexamen är inte helt lätt som om
någon trodde det…..tid finns inte till allt man vill göra men det gäller att
prioritera och göra upp mål och det är väll jag bra på! Det finns faktiskt
resurser runt om mig som jag kan bolla med tankar om och om utförande då det
har gällt alla inlämningsuppgifter, tillgångar finns som jag inte väntat skulle
vara det.

Jag har faktiskt inte helt och hållet plockat bort
julen än, bara fuskat bort den så ingen ska märka det! Men vad gör det om hundra
år. Det är ju jul snart igen kanske får det vara kvar….

Värdighet är definierat som självaktning eller
stolthet. Ordet är dock inte absolut avgränsat. Det är dessutom relativt –
värdighet mot sig själv så kallad egoistisk värdighet är raka motsatsen till
värdighet gentemot andra kallad altruistisk värdighet. Värdighet i allmänhet,
om inget annat anges, refererar dock främst till altruistisk värdighet, då det
oftast handlar om en person relativt sin omgivning. En person är
alltid värdefull gentemot sig själv. Värdighet är att få
leva självalt ända fram till döden. Värdighet är att få behålla sin identitet,
sin historia, sina levnadsvanor så länge som möjligt. Det kan också inrymma social
samvaro med likasinnade, frisk luft, mat vilken vederbörande tycker om, att
kunna påverka sitt liv betraktar säkert de flesta som grundläggande värden. Att
inte bli försvagad och passiverad utan stärkt när ens egen kraft tryter anses
också vara viktigt. Likaså att bli stärkt när det gäller identitet,
självständighet, funktion, och hälsa och inte bli betraktad som en del i ett
kollektiv, där alla betraktas och behandlas lika.

Människovärdet handlar
om en grundläggande värdighet som alla personer har på grund av att de är
människor. Den kan ej förloras utan är konstant i människans liv. Eftersom det
inte finns någon gradering av denna typ av värdighet medför det att alla
människor är jämlika i avseende till värdigheten. När det gäller de mänskliga
rättigheterna måste därför alla människor behandlas med samma respekt utifrån
detta. Mot bakgrund av allas lika människovärde får ingen människa
behandlas med mindre respekt än någon annan vad avser dessa basala rättigheter.
Detta gäller oavsett ras, kön och ålder.

Om
patienten själv fick välja skulle han vända sig till de
sjuksköterskor och söka den typ av hjälp som de
på grund av disciplinära och erfarenhetsmässiga kunskap kunde ge. Man kan då säga att då patienten har möjlighet så väljer
denna att vända sig till den sjuksköterska som har mest kunskap om det som
patienten lider av. Om vi tittar på omvårdnad som den vore att ge
människan större välmående alltså det som går utöver hälsa så blir hälsan en resurs för
människors livskvalitet. Om vi acceptera
detta som begrepp lämnar vi som specialistsjuksköterskor till patienten att se sina mål som
utökad livskvalitet redan då de söker vård. Viktigt är att då förstå att med
ökat välmående (ökad livskvalitet) som mål för omvårdnad
ger ökat utrymme för den typ av vård som utförs i vidare bemärkelse till individer, familjer och samhällen. Patienten ser då till omvårdnadskompetens (och experter) på grund av den kunskapsbas som sjuksköterskan
arbetar mot ger också förväntningar om att sjuksköterskan hjälper dem att röra sig mot sina mål på
det mest ändamålsenliga och
effektiva sättet.

Förmågan att skapa en analys som ger ett
förändrat synsätt på de äldre i deras vardag, i praktik och etisk vinkel,
kräver expertkunskap och kan då skapa nya möjligheter. Följaktligen kräver en
aktiv reflektion åtgärder för att dessa kan karaktäriseras som allmänna. Flera
allmänna åtgärder innebär val om att veta när ett visst val är bäst och denna
praktiska visdom som kännetecknar avancerat vetande utvecklas med ökad kunskap.
Problemlösning och kritiskt tänkande inom den avancerade praktiken jämfört med
sakkunnig praxis kräver en större tillgång till både teoretiska kunskaper och
kunskaper om hur den utvecklas med och till en större kunskap. Med kunskaper om
den äldres behov som gör mig till specialist kan jag förhoppningsvis hjälpa den
äldre patienten att själv formulera sina mål och jag kan lotsa denne genom alla
åtgärder som leder till målet som också det ger ökad livskvalitet vilket också
uttrycks i mitt åliggande och enligt min värdegrund.

Patienter vänder sig till sjuksköterskor och söker den typ av hjälp som de på grund av disciplinära och erfarenhetsmässiga kunskap kan ge. Man kan då säga att då patienten har möjlighet så väljer denna att vändas sig till den sjuksköterska som har mest kunskap om det som patienten lider av. Om vi tittar på omvårdnad som den vore att ge människan större välmående alltså det som går utöver hälsa så blir hälsan en resurs för människors livskvalitet. Om vi acceptera detta som begrepp lämnar vi som specialistsjuksköterskor till patient att se sina mål som utökad livskvalitet redan då de söker vård. Viktigt är att då förstå att med ökat välmående (ökad livskvalitet) som mål för omvårdnad ger ökat utrymme för den typ av vård som utförs i vidare bemärkelse till individer, familjer och samhällen. Patienten ser då till omvårdnadskompetens (och experter) på grund av den kunskapsbas som sjuksköterskan arbetar mot ger också förväntningar om att sjuksköterskan hjälper dem att röra sig mot sina mål på det mest ändamålsenliga och effektiva sättet

Fortfarande, trots att det är 2012, så kan man i detta samhälle klart se olika prioritetsgrupper och hierarki och i ordning. Här kommer äldre långt ner på skalan och det gäller i alla sammanhang, inte minst i vårdkedjan. Alla säger att de har ett holistiskt tänkande och tänker utefter grundläggande etiska aspekter, allas lika värde. Men det kan vi inte säga då det gäller vården av äldre. Vi ser på alla geriatriska specialiteter och vårdplatser som fanns förr, där har det till och med minskat väsentligt. Är någon gammal och dessutom sjuk blir det värre, multisjuk ja då är man illa ute. Är du äldre och är dement så kan du kanske få ett bra äldreboende med demensavdelning och där är det möjligt att det finns omsorgspersonal som har erfarenhet och lite vidareutbildning. Men om den äldre är dement och har något psykiatrisk diagnos då finns vederbörande inte ens och i vårdkedjan existerar vederbörande absolut inte vilket innebär att de ingen hjälp får. Naturligtvis vet jag att jag generaliserar och att det finns välsignade möjligheter ibland och på vissa platser, men i det stora hela tycker jag att det ser ut så här.

Förmågan att skapa en sådan analys som ger ett förändrat synsätt på de äldre i deras vardag, i praktik och etisk vinkel, kräver expertkunskap och kan då skapa nya möjligheter. Således kräver en aktiv reflektion som ger åtgärder dessa kan karaktäriseras som allmänt bruk. Allmänt bruk innebär val om att veta när ett visst val är bäst och denna praktiska visdom som kännetecknar avancerat vetande utvecklas med ökad kunskap. Problemlösning och kritiskt tänkande inom den avancerade praktiken jämfört med sakkunnig praxis kräver en större tillgång till både teoretiska kunskaper och kunskaper om den utvecklas med och till en större kunskap. Med kunskaper om den äldres behov som gör mig till specialist kan jag förhoppningsvis hjälpa den äldre patienten att själv formulera sina mål och jag kan lotsa denne genom alla åtgärder som leder till målet som också det ger ökad livskvalitet.

Hur
ska vi som sjuksköterskor arbeta med våra äldre patienter?

Den äldre individen får en symtombild vid sjukdom
som inte ter sig som den yngre individen. Hon reagerar oftare med allmännare
symtom oavsett sjukdom. Hon reagerar ofta snabbare vid uppkommen sjukdom än den
yngre individen så är vi uppmärksamma på förändrat beteende, aptitlöshet, yrsel
fall, så kan vi också se till att behandling sätts in snabbare. Den äldre
individen får inte alltid temperaturstegring eller annat svar från
immunsystemet på pågående akut infektion/inflammation vilket tros beror på att
äldre har ett förändrat immunsystem och förändrad homostas. Alltså är jag
uppmärksam på de plötsliga ”små” förändringarna.

Som sjuksköterska kan jag se symtom tidigare
eftersom jag vet att den äldre individen ofta är multisjuk och de multisjuka
har oftast många olika läkemedel. Lipofila läkemedel är svårigheter för äldre
då vi vet att de äldres kroppar har högre fetthalt relaterat till vätska
jämfört med yngre vilket medför att det finns mer fett för läkemedlen att lösa
sig i och detta medför att den äldre ackumulerar dessa läkemedel och ger då en
längre halveringstid. Då läkemedlet tillförs kontinuerligt kommer det så
småningom att förgifta den äldre individen. Till exempel Stesolid kan ha en
halveringstid på 80 timmar hos en äldre individ. Hydrofila läkemedel, alltså de
som bryts ner huvudsakligen via njurarna kan också ställa till problem då vi
vet att äldre har en sämre njurfunktion, alltså kan dessa läkemedel skada
njurarna och hit hör faktiskt också läkemedel som penicilliner och
cefalosporiner (typ Cefamox behandling vid UVI) Tendens till yrsel och svimning
kan starkt ökas av neuroleptika eller diuretika. Och för att göra det hela ännu
mer komplicerat så finns ju läkemedel som är hydrofila men har en lipofil
metabolit. Alltså bruket av många läkemedel leder till ökad risk för
biverkningar och interaktioner. Äldre har ju också sämre förmåga att kompensera
med alternativa fysiologiska mekanismer ger därför eventuellt starkar effekter
och biverkningar. Här är det extra viktigt att vi följer upp och utvärderar nya
läkemedel som sätts in för att snabbt kunna se biverkningar.

Även viktigt här är att tidigt upptäcka de som är i
risk för fall, malnutrition eller risk för trycksår. Om vi har för vana att se
till att kriterierna i Senior Alert utförs med Fallrisk index, MNA och Norton
så ringar vi ju in de som är i risk. Här gäller det att, i det fall de finns
att tillgå, också engagera omsorgspersonalen. Åtgärder som jag kan vidta vid
risk är för till exempel vid fall: Förutom att ge information, se över
läkemedel, hur är nutritionen? bra sko/antihalksockor, bra ljus i rummet och
ledljus på natten eventuellt höftbyxor. Vid risk för malnutrition, viktnedgång,
information, läkemedel? se över munstatus, se över måltidssituation, berika
maten, eventuella mellanmål. Vid risk för trycksår: information, avlastning,
naturligtvis se över nutrition, en bra madrass att ligga på. Som vi ser så går
alla riskerna in i varandra det går inte att endast att utreda en riskgrupp
utan att man måste se över en annan och den tredje… följ upp och utvärdera alla
åtgärder, revidera och skapa nya åtgärder!!

För att vi ska kunna förhindra och förebygga fallrisk
är det viktigt att påvisa två strategier som går hand i hand, evidens påvisar
att det måste finnas strikta styrdokument för hur prevention vid en verksamhet
ska gå till. Verksamheten måste ha både riskförebyggande och förhindrande
åtgärder i sina program. Alltså alla måste få en riskbedömning gjord och det
måste finnas konkreta åtgärder till dem som har ökad risk och naturligtvis akuta
åtgärder för dem som redan har ramlat. Åtgärderna är ju dessa som vi redan
varit inne på, information till personal (omsorgspersonal) så att det tidigt
upptäcks risk, identifiera och se symtom tidigt på sjukdomar som till exempel urinvägsinfektion
eller förvirring, vilka ökar riken för fall, se över omgivande miljö. Så snart
som möjligt (inom 24 timmar rekommenderas) tas första frågan upp för den
personen gäller, har personen fallit den senaste året och om personen har ökad
risk för fall i den miljön den nu
befinner sig i om inga förebyggande åtgärder görs, om ja på båda finns ökad
risk för fall och bedömningsformuläret bör gås igenom för att upptäcka
personliga åtgärder som ska vidtas och det gäller även här det som vi sagt
tidigare, dessa måste följas upp och åtgärdas kontinuerligt. Vi i vår verksamhet
måste göra dessa ”vårdprogram” annars är det svårt att få någon kontinuitet i
avsedda preventionen

Lidande
gör våld på människans dignitet. Det finns empirisk klinisk indikation på god
etisk omvårdnad och man kan undra vad den då innehåller. En synergieffekt kan
uppstå i gemenskapen mellan vårdgivaren och patienten som då kan ge livet
mening och ge en djupare förståelse av livssituationen. Genom detta kan otaligt
lidande förvandlas till något som är hanterbart för individen. Idealisk
omvårdnad är att se hela människan samt visa respekt och aktning i det du gör, det
kan enkelt visas genom att vårdgivaren ger det där extra utöver det som
patienten väntat. Det där extra består inte i stora långa saker, det är det som
bevisar att vi som vårdgivaren ser och bekräftar patienten i sitt lidande. Vi
ser och bekräftar i mötet en annan människa med värde i sig. Kan vara att vi
bekräftar att vi förstått att färgen på tyget i klänningen är viktig att vi gör
detta kan ses som ett heroiskt agerande där den innersta kärnan av ömsesidigt
beroende av varandra (vårdgivare och patient) ses . Detta kan minska lidande
och skänka tröst.

I Australien har
studier gjort som undersökte effekterna av en enstaka fotmassage i tio minuter.
Illamående mättes i grader på 87 stycken patienter med cancer i palliativ vård.
Resultatet påvisade en signifikant reduktion i symtom illamående som mättes
enligt VAS då fotmassage gavs. En stor icke-randomiserad studie har också
gjorts på 1290 patienter med cancer, studien löpte över en treårsperiod.
Patienterna självskattade sitt illamående på en skala mellan 0-10, här kunde en
signifikant reduktion av illamående omedelbart påvisas efter massagen och
effekterna kvarstod i 48 timmar. Andra
studier med fotmassage i 10 min har visat samma signifikanta lindring av
illamående i sina resultat.

Av åtta olika
studier i Australien, England och USA så har sju visat positiva effekter och
signifikant lindring av symtomet illamående efter massage. Studier som gjort på
patienter som benmärgstransplanerades där 33 patienter fick 20 minuter massage
över hela kroppen, kontrollgruppen fick 20 min närvaro med tystnad. Resultatet
visade att de som fick massage hade omedelbar signifikant lindring av sitt
illamående, men ingen långtids effekt kunde påvisas. Liknande studie i England
med 63 patienter som fick 30 min massage var tredje dag och i kontrollgruppen
30 min närvaro var tredje dag kunde inte påvisa signifikanta lindrande av
symtomet illamående. Men i en studie med 164 patienter som mottog 45 minuter
massage varje vecka i fyra veckor, och standard vård i fyra veckor
kontrollgruppen fick närvaro av vårdande art och även de fyra veckor
standardvård. Här kunde signifikanta resultat i minskning av symtomet
illamående påvisas i omedelbar effekt i gruppen som fick massage och effekten
kvarstod också i längre tid.

Effekter av massage
på illamående studerades genom en stor litteraturstudie av forskare på Nya
Zeeland, men forskarnas hypotes var att illamåendet främst uppstod med
anledning av ångest och att det var därför som illamåendet lindrades
signifikant av massage, så väl på fot som på hand

Många studier visar
att alternativa behandlingsmetoder ökar markant då symtom uppstår i palliativ
vård. Många läkare är dock mycket skeptiska till dessa behandlingsmetoder då
evidens relaterat till metoderna fortfarande behöver stärkas och utvecklas.
Trots denna skepticism så indikerar flertal studier att alternativa
behandlingsmetoder har sina fördelar och ger god symtomlindring framför allt
vid symtom som illamående och kräkningar. Det behövs fler randomiserade
kontrollerade studier inom detta område. Av 27 publicerade studier så var det
endast en som var en sådan studie enligt en undersökning som gjordes.

Det har visat sig
att många patienter i palliativ vård ibland föredrar dessa metoder ändå. Då de
får ställningstagande att det inte längre finns någon kurativ vård frigörs
många psykologiska och existentiella frågor som sedan kan visa sig i fysiska
symtom som t.ex. illamående, kanske är det därför så framgångsrikt med dessa
behandlingsmetoder som ofta också behandlar själen? Det är också ett känt
faktum att patienter i palliativ vård och dess närstående upplever både
hopplöshet och hjälplöshet i stor grad. Då de upplever att de själva kan ta
kontroll över vissa symtom ger detta stor tillfredställelse och självsäkerhet,
alltså upplevs empowerment. Det visar sig också i många studier
att patienter och närstående mycket sällan pratar om dessa
behandlingsalternativ med sin behandlande läkare.

Alternativa
behandlingsmetoder ökar allt mer i användning i livets slutskede. Det är svårt
att påvisa signifikanta resultat då många avlider innan studierna är klara. Men
det finns dock många frågor som måste besvaras innan vi kan säga att alla dessa
metoder har tillräcklig evidens bakom sig, frågor som: Vilka patienter röner
störst fördelar med användandet av behandlingarna? Vilka metoder och
behandlingar är mest fördelaktiga och varför? Vilka är de mest fördelaktiga
frekvensen på behandlingen? Vilka kvalifikationer ska krävas av de som utövar
metoderna/behandlingarna? Det finns få studier som gjorts med randomiserad
kontroll. Men några sådana studier har gjorts med behandlingarna terapeutisk
massage och meditation och det går nog att också att säga att dessa metoder är
allmänt accepterade idag. Befolkningen förknippar behandlingarna med positiva
resultat som visar sig i mycket goda effekter för både kropp och själ .