En härlig helg har nästan helt passerat, och bara att vara har
varit underbart. Nu väntar en god söndagsmiddag och det är inte så dumt att
bara vara med min man!

Vi har inte varit utan barn, någonsin, svårt att vänja sig då?
Rutiner, ensamma, maten, ensamma, promenader, ensamma, all planering, ensamma.
Men jag känner mig inte ensam med min man, våra barn har väll också gjort ett
gott jobb, de vande av sig själva, fick oss att acklimatisera oss ganska tidigt.
Mamma och pappa är vi ändå, mycket händer i deras liv och då behöver de oss men
mycket pågår också som vi inte har ett dugg med att göra.

Viktigt har varit att tycka om sig själv, jag tycker om att
vara själv och det vet jag att min man också gör och då har det har inte varit svårt
att bara vara vi!